geminas

 

Nu börjar jag bli riktigt trött och sur på våra attityd vi människor har mot oss och mot andra levande ting!

Kommer säkert låta som en bitter liten person som vill att allt mänsklighet ska dö ut men så är inte fallet.

Men på senaste tag har jag börjat bli riktigt less på oss och de i min omgivning.

Folk verkar sakna begreppet att säga Tack lika lätt som de saknar begreppet att säga Förlåt till andra vilket för mig låter rent av sagt förfärligt! Ansvar verkar inte ens existera i andras ögon...medans uttrycket empati är som om det aldrig funnits ett uttryck som heter.

Det är ofta jag lånar ut saker till folk och lika ofta verkar de försvinna hos andra dessutom och försvinner det inte tar dem sönder det..saker som jag vet någon av mina "vänner" lånat och tappat bort frågar jag snällt om de funnit min borttappade sak men det är som att fråga en vän, för inget svar får man tillbaka. Jag blir rent av sagt ÄCKLAD vid sådana här beteenden, vad är det som får en att bete sig så? Egoism, rädslan att göra bort säg, perfektionism? Inget av dessa påståendena som jag nämnt kan göra så att man slutar säga sanninge, och inte är det väl så att alla har gått och blivit mytomaner?!

 

Mitt senaste nyårslöfte har även vart att aldrig eller försöka att aldrig säga nej till något vilket gör att jag ofta tackar jag till mycket och jag hjälper gärna personer i min omgivning om de vill ha hjälp..detta gör jag av egen drivkraft och att glädja andra är en enormt stort lyckorus för mig, men oftast blir jag också lika besviken lika snabbt, då jag inser att jag aldrig eller sällan får ett "Tack för hjälpen" tillbaka De jag ofta får är väl en ett Tack som saknar någon som helst inlevelse eller betydelse. Men då undrar ni säker varför man orkar reagera över en sådan här liten överdrift. Men det gör jag inte heller, jag orkar inte ens bry mig längre vad andra gör mot mig, för allt tycks tappa meningen, inget har något som helst värde längre, vare sig tack, förlåt, hej då, hej eller välkommer. Ingetting! Det är just DET som jag reagerar så starkt över. Hur ska det bli sen när allt saknar värde, kommer vi sitta där ensamma, för till sist kommer inte ens ens vänner att vara värda någotting kanske...

 

Empati, det är vi och delfinerna som har förmågan att känna empati, alla andra djur saknar den förmågan. Men ändå tycks den egenskapen knappt synas på oss människor ändå...det är bara pinsamt i mina ögon att ett djur, ett vattenlevande djur kan vara mer tydligare i sina känslor än vi människor och inte skämmas över dem. Empati är inte ens något man ska skämmas över, ändå tycks det finnas dem som gör det och det verkar vara många med för den delen, för det var ett BRA tag sedan jag såg någon som helst empati över någon annan, allt man tycks bry sig om är sig själv och hur det går för dem. Andras välmående bryr man sig inte om...sitter det någon ensam i ett matbord på lunchen så självklart sätter man sig jämte den personen, det är iallafall en självklarhet för mig, men tyvärr gör ju en hel del det. De går och sätter sig någon helt annanstans vilket får min mage att vända på sig, HUR kan man gå förbi någon som sitter ensam?! HUR, HUR HUR?!

 

Fick denna kommentaren för någon dag sedan! FYF*N rent av sagt! Jockiboi är en av mina största förebilder, jag har alltid gillat honom. För den han var innan och för den han är nu och sitta och berätta om sitt liv och hur det har vart och våga stå för det är SÅ starkt! Sedan att sitta och säga att det är ett skämt för mig riktigt för bannat, för t.o.m Joakim har vett nog i huvudet att inse att det är en sak man inte skämtar om!

 

 

Jag skäms över att vara människa, att kallas människa och att det finns människor...så länge som vi beter oss såhär kommer jag rent av sagt hata vår och min egna existens, men självklart ska vi ju inte ta död på alla för det. Utan jag tycker vi måste skärpa oss, vad är den raka ryggen som alla äldre människor har, vart är ärligheten mot andra och mot sig själv, vart har den tagit vägen.

Man kan inte ens lita på sin bästa vän ska hålla en hemlighet för sig själv längre, man kan inte ens få se ut som man vill utan att andra ska smutskasta en direkt och hänga ut en och hänga ut en över Internet

Vårt eget behov att att glänsa i andras ögon har fått oss att driva till vansinne, allt vi bryr oss om är oss själva och hur högt vi står i rang över alla andra. Att få stå i centrum och att få ha sin åsikt som endast den åsikten är bra och inte kunna acceptera någon annans är självklart just nu, vilket ännu en gång får mig att må illa.

Jag önskar verkligen vi tar oss en lång betänke tid över hur vi beter oss mot andra och oss själva, för vi behöver stramas åt och  skärpa oss ordentligt innan allt går åt skogen!

 

Med detta vill jag bara säga att jag är inte perfekt, ingen är, men jag kan säga att jag iallafall ha lite vett i huvudet och artig nog att säga Tack och empati nog att säga Förlåt när jag menar det. Sedan säger jag inte att alla är såna här, verkligen inte! Men de som känner sig träffade kan ta åt sig och försöka ändra på sig, för man kan inget annat är att försöka.