Hur mitt NH intresse startade
Mitt NH intresse startade för inte så jättlänge sedan, ungefär 4-5 år sedan, när vi ägde två ponnysar som hette Fanny och Sessan
( Denna bilden är tagen ungefär 2 dagar efter att vi fått hem dom, Fanny till vänster och Sessan till höger )
Vi hade ägt de i ca 3-4 år innan NH tänket kom. Vi ville kunna åka ut till ridhus och träna och ta med de till våra ridlektioner, men de gick juh inte då de inte var transportsäkra. De var det stora problemet.
Men så en kall höst dag så kom våran granne och frågade om hon fick låna vår transport till att träna hennes häst. Den var nämligen inte transportsäker heller.
Självklart fick hon det och en vecka senare när vi skulle ta ut hästarna så hade hon fått hem en kille som skulle hjälpa henne med transportproblemet. Jag och Julia blev väldigt tagna över hur duktig denna killen var så det slutade med att vi satte oss i hagen på hästarna och kollade när han tränade. 1 timma senare så fick han hennes häst att gå in i transporten helt själv medan han stod utanför transporten. Helt otroligt tyckte vi.
Så efter den dagen så började vi också träna lite smått. Vi gjorde som han hade gjort först och sedan kom vi närmare och närmare transporten. Men vi fick lite problem så vi bad vår granne komma och hjälpa oss efter som hon viste hur man skulle göra. Hon visade och vi lyssnade glatt.
Så kom vintern och vi kune inte längre transportträna dom. Såunder vintern sattsade vi på ridningen. Men när snön smälte och så kom transporten fram och vi tränae flera gånger i veckan.
vårt mål var att de skulle bli transportsäkra innan sommaren.
Sagt och gjort. Sommare kom och vi hade lyckats med vårt mål.
( Sessan under en träning under våren )
( Fanny under en träning under våren )
( Sessan som är duttig och går in själv )
( Fanny och jag )
nu när målet äntligen var nått, efter mkt svett och många tårar och flera timmars arbete så gick de in sjävla i transporten, stod där inne helt själva och vi kunde till och med stänga transport luckan och allt och de stod som små ljus <3
Men nu när vi började innse att det vi höll på med kunde man ta till en helt annan nivå. Att kunna galoppera längst en strand utan utrusning under en solnedgång och hästen lyssnar, är inte det allas stora dröm?
Men tyvärr kom vi aldrig så långt, vi började så småning om att inse att vi började bli för långa för de... och jag och Julia ville ha storhäst som vi troligtvis kunde ta med till vår skola SRG.
Vi tog de tunga beslutet att sälja de, Men det skulle säljas tillsammsans! Det var vårt största krav. De var juh trotts allt oskilldbara då de var syskon Fanny och Sessan.
Så de såldes till en ridskola lite utanför Göteborg, där de verkar trivas bra. De får stå i box och har många kompisar i hagarna men de viktigaste, de får vara tillsammans <3
Jag och Julia får komma hur ofta vi vill och hälsa på de och det är superkul! :D
Men vårt intresse för NH har inte svalnat, de har bara blivit större och större. Alla motgångar jag haft och allt skit snack som jag fått för att jag håller på med det jag gör har bara fått mig bli mer intresserad och det har bara vuxit och jag håller mig fast vid det ännu mer och mina mål blir bara skarpare och större. <3
Penny och jag hoppar i halsring <3
söt ungar. speciellt på första bilden :D
btw.. ni fick lite gratis reklam på min blogg:P