geminas

Visset ni, jag har aldrig sagt till Missy att jag älskar henne....

Eller joh, kanske en gång och det var i somras.

Jag ser runt över allt där hästägare skriver om sina hästar "jag älskar dig" men det har jag aldrig gjort med Missy.

Jag har skrivit "älskade hästar" "min underbara prinsessa" osv då jag älskar våra hästar överlag, men jag har inte sagt personligen eller skrivit personligen om Missy att jag älskar henne.

 

Lite konstigt kanske men jag har haft så otroligt svårt att öppna mig för henne. Jag har vart som en mussla, inte velat släppa in henne till mig. Det var troligtvis därför som jag och Missy inte alls kom överens i börjar. Just för att jag inte ville "ha" henne.
Men efter att vi sålde Fanny och Sessan så blev jag så ledsen att jag sa till både Fanny,Sessan och till mig själv att jag aldrig kommer att älska någon lika mycket som jag älskade dem.

Jag lovade även dom att "Det ska bli Vi igen" det löftet tänker jag alltid hålla. Jag har sagt till mig själv varje dag att "det ska bli vi igen, jag lovar Fanny."

Så jag har vart som en mussla, släppte inte in någon. Den ända som jag har hållt kär och som jag älskat under hela denna tiden har vart Penny.

Henne har jag alltid älskat och jag kommer aldrig sluta älska henne, hon är mitt ljus i mörkret.

 

Nu har jag börjat öppna mig mer för Missy, jag börjar öppna hjärtat för henne, men för varje gång som jag gör det så gör det så fruktansvärt ont. Det gör så ont i mig då det känns som om att jag skuffar undan Fanny i mitt hjärta.

Jag älskar Fanny, min underbara Fanny.

Men Missy, min lilla prinsessa...

 

Min älskade, fina, underbara Fanny ♥