Att inse värdet i att älska sina hästar
Av en ren slump igår under tiden jag red Mizzy kom en ridskolelärare från ridskolan som ligger precis vår Gymnasium in med sin häst. Hon skrittade honom för hand och av ren nyfikenhet så frågade jag henne om hästen var skadad igen. Hästen i fråga har nämligen haft 3 olika ganska allvarliga och sega skador under loppet av år 2013. Så jag frågade om han var skadad igen lika allvarligt eller om det bara var en lätt hälta osv.
Men det visade sig att han fått en inflammation ledbandet på höger fram. (Har i alla fall för mig att det var något sådant) hehe.
Men vi kom i alla fall in på det " inse värdet av hur mycket man faktiskt älskar sin häst"
Trotts alla hennes motgångar med sin häst, så står hon alltid där, kämpar med att få han frisk, få kunna rida honom igen och ha den underbara känslan i kroppen efter ett underbart pass!
Jag tror man glömmer bort själv hur lycklig man är, och man inser nog inte hur mycket man verkligen älskar sin häst som när hästen är skadad. För varje gång står man där, alldeles tom inombords men med ett litet hopp om att en gång få sitta där uppe på sin älskades häst rygg igen och få känna hästen röra under sig! ♥
Jag fick en sån där flash back då och tänkte på mina och Mizzys alla år.
Alla jävla skador, nu tack och lov har det inte vart några direkta allvarliga skador, men man har ändå alltid stått där trött och förtvivlad och undrat hur lång tid denna skadans ska ta innan hon blir frisk. Men man fortsätter alltid att kämpa. Hur illa det än verkar vara så kan man inte förneka sina kärlek till sina älskade hästar. Man gör allt i sin makt för att se sina finaste ögonstenar må bra.
Jag avundas och avgudar alla dessa hästägare jag hör och ser över allt som verkligen kämpar för sina hästar. Den svåraste senskada till det absolut största linamentskador i ben. Det är så beundransvärt av alla dessa ryttare som verkligen kämpar för sin häst!
Självklart ska man alltid se de ryttare som tar modet till sig att ta bort sin fina vän. Även i den tyngsta sorg så kan man inte alltid kämpa för sin fina vän. Att ta modet att bestäma sig för att ta bort dig är minst lika stark som för den som fortsätter att kämpa med sin häst! Pengar, plats, tid, personlig utveckling. Ah alla dessa kan vara några faktorer som sätter stopp för att kunna rädda sin häst tyvärr... ♥
Man brukar säga " Man vet inte vad man har för än det är borta " Det ligger lite sanning i det. Men det finns även ett svar på detta " Man vet precis vad man har, man trodde bara aldrig att man skulle förlora det ". Där ligger nog den hela sanningen.
♥
Kommentarer
Trackback