Unga hästar presterar minst lika bra med bettlöst träns som med traditionellt tränsbett
Inom ridsporten används olika utrustning och metoder för att kontrollera hästen. Bettet har används under många årtusenden och bestod från början av en rak stång tillverkad i trä. Numera finns det en mängd olika bett på marknaden och de allra flesta är gjorda i metall.
Bettet ger tryck på ett antal punkter hästens mun som exempelvis lanerna (den tandlösa delen i hästens mun), tunga och gom. Hästens mun är väldigt känslig och bettet orsakar ofta obehag för hästen. Det finns många munrelaterade problem som kan leda till beteendestörningar hos hästen som exempelvis att den bockar eller stegrar sig. Andra problem kan vara att hästen inte vill bjuda framåt på bettet, att den rör sig utan energi eller ”hänger” i handen. Det finns en hel del ny utrustning på marknaden och på senare år har bettlösa huvudlag blivit alltmer populära. Hur den här nya utrustningen påverkar hästen har hittills inte studerats.
Målet med en australiensisk studie var att jämföra hjärtfrekvens och stressrelaterade beteende reaktioner vid användning av traditionellt bett kontra bettlöst träns vid tränsning, tömkörning och ridning på unga hästar. Sex tvååriga hästar av raserna fullblod, varmblod och australiensisk arbetshäst användes i studien. Den enda träning de fått före studien var att ledas i grimma och grimskaft.
Betten som användes var dels ett tvådelat standard bett med ringar och dels ett bettlöst huvudlag med en löpande rem under käken (se foto). Hästarna delades in i två grupper där ras och kön blandades. Den ena gruppen utrustades med ett traditionellt bett medan den andra gruppen bar bettlösa träns. Hästarna testades varje dag under en period på elva dagar. Hästarna bekantade sig med försöksarenan under två dagar och tränsades under tre dagar. Följande tre dagar tömkördes hästarna medan de reds de tre dagar sista dagarna i perioden. Hästarnas hjärtfrekvens och beteendereaktioner registrerades.
Resultatet visade att de hästar som gick med traditionellt bett tuggade mer på bettet, gick med öppen mun, skrapade i marken och viftade med svansen oftare jämfört med de hästar som gick med bettlöst träns. De hästar som gick med traditionellt bett skakade också oftare på huvudet när de tränsades och tömkördes jämfört med den andra gruppen. Under träningsperioden minskade antalet stressrelaterade beteendereaktioner hos båda grupperna. Under tömkörning behövde de hästar som gick med bettlöst träns färre steg för att göra halt vid tygelsignaler från den person som tömkörde hästen jämfört med de hästar som gick med traditionellt bett. Under tömkörning var hjärtfrekvensen dessutom högre hos de hästar som gick med vanligt bett vilket tyder på högre stress.
Slutsatsen var att hästar med bettlöst träns presterade minst lika bra, om inte bättre, jämfört med de hästar som gick med traditionellt tränsbett. Om användning av ett traditionellt bett orsakar obehag kan bettlöst träns vara bättre att använda, men fler studier behövs.