Hoppning och tårar...
Idag skull vi hoppa på SRG, alltid lika otaggad till hoppningen som vanligt.
Hoppade fram ett liten kryss och gjorde lite saker men så helt plötsligt från ingen stans så ska vi hoppa en oxer :O
Jag har hoppat oxrar innan, men denna vart så hög. Bad läraren att sänka och det gjorde han. Sedan när jag skulle hoppa så skrek hela kroppen NEJ! Så kände jag tårarna komma fram när jag red mot hindret.
Hoppade över hindret, Rambler var så snäll och hoppade så himla duktigt som vanligt ♥
Men efteråt kunde jag knappt hålla mig, någon tår föll från kinden men grät så ljudlöst som möjligt typ, när jag väl började kändes det som om jag skulle börja storlipa, men höll det inne...
Ville inte att någon skulle höra eller se, dock tror jag att någon 3:a såg när jag satt åå smålipa...
Och så vart det 2 gången igen efter ett hinder.
Jag vill sänka men samtidigt vill jag vinna över mig själv.
Alla som red med mig puchade mig en massa och det är jag riktigt glad över, dem är så gulliga och SÅ snälla. Dem tror på mig att jag klarar det men hela jag skriker nej, jag vill inte hoppa högt.
Gick iallafall bättre lite senare på lektionen vilket känns bra, så jag fick hoppa sist av alla så han kunde sänka åt mig. Känns så dumt att alla ska behöva vänta på mig för att han ska hinna sänka alla hinder...:(
julia du är duktig, du kan hoppa högt, fast det är inte det viktigaste. men jag vet att du kan och innerst inne vill du säkert göra det ? ;) testa någon gång, det kommer gå super, för du är duktig och rambler är superduktig han med. våga chansa nästa gången om inte ryggen spökar. :) du kommer klara det och vet du varför? JO DU ÄR GRYM! :)hoppas på att du kommer ur din "hopprädsla" om man kan kalla det så? :)